Livet utan bil har börjat!

Sicken dag!

Idag hade jag möte på barn- och ungdomsmedicin med Kevin, hans utredning går sakta men säkert framåt. I alla fall. Jag är ju nu mera utan bil så vi skulle ta bussen dit. Allt frid och fröjd tills vi kommer till Eriksdal. Där ska vi byta buss och ta Grön Express, check! Grön Express kommer åkandes, dubbelkollar på bussen, japp allt stämmer och vi går på. Brum, brum. Men helt plötsligt svänger bussen åt vänster istället för att åka rakt fram! Va fan?! Dubbelkollar i appen och vist fan ska den gå till det stället som vi ska till. Frågar en av passagerarna om vad det är som händer, då finns det ju för fan flera än en grön express! Ja men tack för den! PANIK! Bussen är åter igen tillbaka i stan 09.56 och vårat möte börjar 10.00, vi kommer inte hinna! Skriver panikartat på facebook till alla mina vänner med bil i Kungälv och J svarar att han kan komma och hämta oss! Han kommer som en räddande ängel och jag och Kevin går innan för dörrarna 10.01 och läkaren kommer 10.03 och hämtar oss. Phu! Sicken jädra tur! 

Vi var tydligen inte de enda som gjort detta misstag! Hahaha! Va rätt skönt att höra! =)

Antar att jag får börja vänja mig vid sånt här, livet utan bil har börjat! 

En timma dit tog det och en timma hem. Med bilen hade det tagit ca 10-15 min dit och samma hem. Ja ja, tur att vi inte åker dit så ofta. 

 

Utredningen fortsätter som sagt var. Läkaren höjde dosen av conserta från 54 till 72, så nu får han äta två tabletter på morgonen då det inte finns högre dos än 54 i tablettform. En 54 och en 18 får det blir från och med nu. Jag kom dock på just nu att jag glömde påpeka att hon måste kryssa i även för den lägre dosen att den ej får bytas ut mot kopior, skit. Får hoppas hon läser ordentligt i tidigare recept! Det var nämligen en ny läkare som vi aldrig haft innan, ännu en....nya hela tiden. Inte så jätte bra kanske. Undra varför det är så!

 

Idag är det ju måndag vilket innebär gymmet. FY FAN vad segt det var idag! Både att gå dit och där! Orkade inte alls lika tungt idag som jag brukar. Ryggen bråkade också. Jag är så sjukt trött på att den där jädra ryggen ska sätta gränser för mig. Längtar tills jag inte behöver tänka på den mer....om det nu någonsin kommer bli så igen. Bara fortsätta hoppas. =)

Nu blir det minsann soffan en liten stund. 

Puss!