Mina reservdäck.

I AM med Mikael Persbrandt, har ni hört hans pods?

Tycker ni ska gå in och lyssna på dem annars!

Ligger och lyssnar på avsnitt två nu när jag skriver. Jag gillar honom. Han håller på att göra en utredning om han är bipolär. Strongt att gå ut om det, så öppet och så ärligt. 

Jag har ju bestämt mig för att det är där jag ska hamna sedan, jag ska jobba inom psykiatrin. Funderar på ätstörningar, missbruk eller med just bipolära. Jag vet inte riktigt inom vilken vinkel än. Men inte psykiatri för gamla, inte demens el liknande, det vet jag i alla fall.

Känns lite overkligt att det är bara lite mer än ett halvår kvar tills jag ska ut och vara sjuksköterska, PÅ RIKTIGT!! Skrämmande. Men kul!

Ligger här i soffan, mätt i magen och trött i kroppen. 

Har varit och tränat, var bara hemma efter skolan och bytte kläder sen direkt till gymmet. Tycker det är så skönt att ha det gjort. Lite mindre folk då också vilket är skönt det med. 

Det gick bra! Tempo mellan maskinerna så svetten rinner. 3 till 4 repetitioner på varje övning. Tunga lyft. De enda som jag kör lite lättare och lite mindre rep på är ryggmaskinen. Den skulle jag kunna dubbla men vill stärka upp först. Jag tycker verkligen att det är roligt med styrka. Att man kör järnet men bara mot sig själv, och att det inte är någon koordination. Jag har verkligen ingen koll på det! Hade varit svin kul att gå på dans pass men nopp. Det går bara inte! Hahaha! Men styrka, det funkar skit bra! Jag är stolt när jag är där, jag klara detta och jag har en grund styrka. Gillar att känna musklerna växa, se dem växa! 

Dock har jag ju för mycket fett på kroppen för att det ska synas fullt ut men vem vet. Just nu har jag ingen motivation för att gå ner men vem vet om 6 månader eller om ett år?! Och tänk om jag lyckas köra på som jag gör nu, vad kommer då inte komma fram under vadderingen?! Men det tar vi då OM mottivationen kommer. Just nu är jag rätt nöjd ändå, vaddering och allt! 

En ska som jag ska lägga lite extra krut på kommande månaden är i alla fall min kondis, för den är inte på topp. Där har jag tappat mycket. Men det kommer tillbaka den med, så småningom!

Hittade en gammal bild från förr, vad kan den vara ca 5 år gammal kanske 6. Herregud var liten jag var, alltså inte så bred. Tror det vara på den tiden jag till och med hade ett par magrutor. Känns konstigt. Men då tränade jag väldigt mycket, både styrka, promenader och löpträning. Skötte också maten helt prickfritt. Inte som idag alltså! =) Då hade jag dock mer tid till det än jag har nu. Livet går ju vidare. Jag kan inte påstå att jag var lyckligare då, även om man säkert kan säga att jag var vackrare, men det är väl en annan femma. 

Att inbilla sig att lyckan kommer med det tappade kilona är bluff och båg för det händer inte. Jag har varit i mål men lyckan kom inte. Jag var glad och stolt över att ha nått mitt mål, men sen då? 

Fanns inget mer än så. Nä jag har lärt mig min läxa. Man ska inte jaga efter kilon. Bättre att bli lycklig ändå och tycka om sig själv för den man är. Träna något för att det är kul inte för att man måste. 

Hitta glädje och inre frid. 

Jag ska fortsätta jobba med att komma över min rygg, den är min akilleshäl. Som jag hatar den. Men jag ska försöka acceptera den, och jag ska försöka att inte låta den begränsa mig.

Jag ska trots den där dumma figuren som sitter i mitt huvud och säger att jag inte kan ha de där linnet eller den där tröjan för att det buktar ut i bak och att ALLA i hela världen kommer se hur ful rygg jag har, att jag ser ut som en michelingubbe bakifrån. 

Oki, vad är det värsta om kan hända? Att någon säger något? 

Ord kan göra ont, de kan såra. Men ska jag verkligen låta dem ha den makten över mig? 

Nä jag måste låta mig själv duga. Duga med mina michelindäck. Jag är ju inte en sämre människa för det, jag förtjänar ju inte mindre bara för att de sitter där.

Kämpa kämpa med hjärnspökena!

Japp så får det bli!

Puss och hej från mig och mina reservdäck!